Benämningen brassband kommer av det engelska ordet för mässing ”brass”. Orkestern består enbart av bleckblåsinstrument och slagverk. En äldre svensk benämning är hornmusikkår. I instrumentariet ingår kornetter, flygelhorn, althorn, bariton, eufonium, tromboner och tuba.  Standardbesättningen är 25 blåsare och tre slagverkare.

Orkesterformen utvecklades i England under mitten av 1800-talet. Många brassband växte fram som arbetarmusikkårer knutna till fabriker och kolgruvor. Brassbanden blev därigenom folkets orkestrar på ett helt annat sätt än symfoniorkestrar. Ganska snart började de olika banden tävla sinsemellan om vem som kunde spela bäst. Tävlingstraditionen är fortfarande stark inom brassbandrörelsen och nationella mästerskap finns förutom i Storbritannien också i bl. a. Norge, Holland, Belgien, Schweiz, USA, Australien, Nya Zealand och Japan. I Sverige har man haft brassbandtävlingar sedan 1982.

Även inom frikyrkan har brassband funnits i över hundra år. Det var först inom Frälsningsarmén som man förstod värdet av att ha en musikkår som både kunde samla folkskaror utomhus, marschera, förgylla högtidliga samlingar och dessutom skapa stämning i gudstjänster och ackompanjera psalmsång.

I Sverige finns ungefär 100 brassband. Ca 80% av dessa har sin verksamhet knuten till en kyrka.